Kära hjärtanes!

I dag är det alla hjärtans dag. På morgonen hittade jag en lapp från Maken där det stod ett hjärta till min älskling (titta i koppen!). Och i gårdagens kaffekopp hade ett litet hjärta torkat fram. Mer än så behövs inte, en slump och en tanke = kärlek.

Astrid frågade mig "mamma, är inte vi kära då?" När jag sa, jo det är klart att vi är. Jag älskar ju dig. Så svarar hon "Men vi har ju inga hjärtan här". Hon tänkte naturligtvis på serietidningar och böcker där alla som är kära har hjärtan runt sig. Jag förklarade att hon och jag har våra hjärtan ini oss istället. ;-)

Snillen spekulerar

Den här veckan har verkligen varit lyxig. Vi har haft min far här som hjälpt oss med renovering. Otroligt lyxigt att det händer något när man inte är hemma! Hallen är projektet på tapeten fortfarande.

Vi har försökt sälja ett vykort på Tradera med Vira Blåtira. Trodde att det skulle vara värsta suget efter vira blåtirakort, men ack vad jag bedrog mig. Inte ett bud på utropspris 5 kronor.

Busfröet Ylva

Trotsade Kung Bore och kollade skotrar

I dag var det en aning varmare ute, cirka - 24 grader istället för de riviga - 30 som det var häromdagen. Jag och Astrid tog en prom till täkten, eller lägdan som man säger här i Västerbotten, en bit bort där det hölls skotervisning i dag. Mycket folk för att vara så kallt! Jag och Astrid stod mest och darrade som asplöv, inte av kylan utan av rädsla för vrålåken... Ska jag ha skoter får det nog bli en eldriven, tystgående sak.. ;-)

Jag passade på att luncha grillad hamburgare och gjorde ett snabbjobb för tidningen. Kallt som attan om fingrarna när jag fotade, trodde kameran skulle frysa ihop, men det gick.

Astrid på skotervisning med dubbelt allt i klädväg

Många ville provköra

Kallt ute men många hjärtan brinner för skotrar,

därav värmen på visningen

Många fina men illaluktande skotrar

Aldrig förr har det varit så mycket rimfrost på träden.

Luktar inte bajs och vill ha pimptips

Nu har jag varit utan smak och lukt i en veckas tid. Det har helt klart sina fördelar: viktnedgång, känner inte hur illa blöjhinken luktar, känner inte när någon släpper sig i närheten, har inget begär efter god mak och sötsaker. Nackdelarna är dock flera: Kan inte förlusta mig i semlor och njuta av det, känner inte att jag själv luktar skunk och framförallt upptäcker jag att Ylva har bajsat aaaallldeles försent... Det är inte bra när bajset börjat torka in.

För övrigt har jag packat upp min nya jobbmobil i kväll, det är en exakt likadan som jag redan har. Någon som har tips på hur de ska pimpas så jag kan skilja dem åt?

Så otroligt trist livet blev helt plötsligt... utan smak

I vanliga fall är en kopp te och kardemummaskorpor bland det bästa som finns. Men inte nu längre. Sedan i söndags har jag noll och intet smak eller luktsinne kvar. Hela livet blev grått och trist och jag kan snabbt konstatera att det måste vara det värsta sinnet att förlora... Jag äter för att jag är hungrig, inte för att det är gott. Det är en tankeställare och en ny diet kanske??

Mitt i snorträsket

Vabbade två dagar förra veckan. Först blev yngsta sjuk med feber och snor, tätt följd av Astrid, som följdes av Maken för att sedan drabba mig. Jag skojar inte, vi har säkert förbrukat 30 förpackningar med näsdukar denna vecka. Barnen får gå på dagis i morgon, men själv kanske jag borde vara hemma. Blir ingen zumba i morgon kväll i alla fall. Trycket är för tungt i huvudet och i bröstkorgen...

Nya fredagsnöjen och storleken har faktiskt betydelse

I fredags hade vi en skojig dag. Med två små barn ligger inte ribban så högt vad gäller att ha skoj. Vi började med Öppna förskolan i en timme. Bättre än Leos lekland tycker Astrid. Vidare till Sri Lankesisk restaurang för lunch. Vi har tur som har snälla barn som faktiskt sköter sig på restaurang. Sedan vidare de sex milen mot stan för att där gå och storshoppa på Jula! Tjoho! Det var skojigt. Det säger lite om hur skoj vi har det till vardags.. ;-) Det slog mig då att det saknas sittplatser för oss damer på Jula, där vi kan sitta och vänta på våra handlande män. Dagen avslutades med en fika på Coop Forum och några åkturer i myntbilen för barnen. (Och för Maken cirka 15-20 minuter i kassakö som det brukar vara fredag eftermiddag...)

För övrigt. Det här är makens och mina vinterskor. Nu när vi har byggt upp två garderober har vi någonstans att sätta makens skor, en i varje typ... Maken har storlek 47-48 och jag har storlek 36.