Den som lever får se. Uttrycket används flitigt, och jag har kanske varit en av de flitigaste användarna. Men för ungefär sex veckor sedan började jag fundera över uttrycket. Då fick jag nämligen en diagnos hemskickad med posten. Jag har en ögonssjukdom som heter Fundus Flavimaculatus. Ingen mer information. Bara att jag skulle få en kallelse inom 3-4 veckor för att prata med min ögonläkare om "mina funderingar". Jag satte mig genast vid datorn och började googla. Det fanns i stort sett ingen information alls om sjukdomen, däremot fanns det information om Stargardts syndrom som verkar vara en snarlik, eller enligt vissa, identisk sjukdom.
Det var ingen rolig läsning.
Om flavimaculatus är som Stargardts kommer jag att förlora mitt centrala seende. Gradvis kommer synliga detaljer att försvinna ut mitt liv. Det här kan gå olika fort och påverka individer väldigt olika. Hur det kommer att påverka mig? Jag vet inte.
Jag kollade posten varje dag i fjorton dagar i förhoppning om en kallelse till min ögonläkare, men ingen kom. Däremot fick jag ett mail där hon hoppades på min förståelse eftersom hon enbart arbetar halvtid och mest utför operationer. Jag förstod. Trodde jag. Men tankarna gnager och det är så många frågor jag vill ha svar på. Hur länge kommer jag att kunna köra bil? Kommer jag att bli blind? Vilken hjälp finns att få så jag kan fortsätta att arbeta som journalist in i det längsta? Kommer mina barn att få sjukdomen?
Ett svar fick jag redan vid den första undersökningen. Det är gula fläcken som drabbats och det finns inget att göra något åt. Läkaren tittade mig intensivt i ögonen när hon sa det precis efter att ha tittat in i mina ögon med hjälp av en lins. Så jag förstod redan då att hon visste något som jag inte ville ta in.
Jag gjorde ytterligare en undersökning där jag fick veta att mina blodkärl i näthinnan läcker. Jag googlade även på det, och fick veta att det inte var positivt att ha "läckande skepp i ögat", som den urusla översättningen angav...
I ren och skär panik ringde jag till ögon i går ock krävde att få träffa min läkare så jag slipper googla mig till min livsdom. Sex veckor av analyserande, informationssökande och positivt tänkande orkade jag inte mer. Nu vill jag veta. På måndag ska jag dit. Den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar