Kalas och filosofi

I dag hade vi kalas nr 1 här hemma för Astrid. Bästa med kalaset var att grannbarnen kom hit och lekte en stund. Astrid deklarerade att hon var "lite ledsen" efter att de gått hem. Maken och jag satsade på det som skull einmundigas och mindre på lek för barnen. Men en fiskdamm för barnen ordnande vi i alla fall. Sedan - när alla gått hem - hittade jag de bortglömda chokladbollarna i kylen... Vi det laget var både jag och Maken illamående av alla sötsaker, så vi frös in dem.
Astrid blåser ut ljusen i tårtan.


Ylva, grannflickan och Astrid i lekrummet.

Dagens filosofiska tanke:
Såg på Allt för Sverige i kväll där en av deltävlingarna bestod av att ro en gummibåt. Jag tänkte att det kan jag faktiskt göra även om jag inte är expert på det. Men varje gång jag ror en båt funderar jag på hur jag ska kunna ro effektivare. Åran längre ut i årtullen? Ska jag ha händerna bredvid varandra eller den ena ovanför den andra? Den här tanken fick mig då att konstatera att jag faktiskt tänker så om allt. Hur ska jag städa effektivast i dag, funkar dammsugningen bättre med den här vinkeln? Hur diskar jag glaset bäst, utsida först sedan insida, eller tvärtom? Vad jag än tar mig an har jag dessa tankar: Hur blir jag en bättre mor, journalist, fiskerensare, ryttare, medmänniska, toalettrengörare, motionär.....
Det är inte bara utvecklande, det är även frustrerande. För det betyder ju också att jag aldrig tycker att jag utför någonting tillräckligt bra. Det i sig är en stress. Tänk om man någon gång kunde tänka, Fan - det där kunde jag omöjligt ha gjort bättre. Det blev skitbra.
Nu har jag reflekterat över det och tänker följaktiligen göra som jag brukar: Jag ska bättra mig.