Var till min ögonläkare i dag och fick lite mer besked. Hon kan inte säga med 100% säkerhet vad jag lider av, men tror det är fundus flavimaculatus även om vissa saker inte stämmer överens med vare sig den sjukdomen eller Stargardts. Hon har kontaktat övriga läkare på NUS som inte heller kan säga vad det är. Nu ska hon kolla med läkare i övriga Sverige och visa mina bilder för att få hjälp. Hon har aldrig stött på något i min ålder med dessa problem, däremot är det ganska vanligt bland äldre med åldersförändringar i gula fläcken.
Jag snörvlade en hel del hos läkaren i dag, och av och till var det som en Oprah Winfrey show.. Buhu jag kommer aldrig mer att kunna plocka svamp om höstarna, buhu vi måste flytta tillbaka till stan så att jag kan åka buss, buhu buhu.
Hon blev nog lite bekymrad, min läkare, för hon trodde att det kunde vara bra för mig att prata med någon i samma situation och uppmanade mig att kontakta Synskadades Riksförbund. Om svampplockningen tröstade hon mig med att jag kan ju plocka Karl-Johan istället för kantareller, för de stora kommer jag nog att kunna se. (Får nog ha maken till hjälp ändå så jag inte förgiftar hela familjen...:-))
Men det bästa beskedet var att jag aldrig kommer att bli helt blind, definitivt inte. Mitt perifera seende kommer att vara intakt och jag kommer att se rakt fram också, om än grumligt. Hur fort det här kommer att gå vet hon inte, men hon tror på en långsam progress. Jag håller också tummarna för det. Jag kommer inte att behöva ledsagare eller vit käpp, utan kommer att kunna orientera mig på egen hand. Sååå skönt.
Jag är lite orolig för att körkortet ska ryka snart. Vi bor ändå långt ute på landet och bussarna går typ två gånger per dag... Om jag inte får köra längre måste vi nog flytta. Men den dagen den sorgen. Än så länge funkar körningen och jag har bra läsförmåga.
På tal om läs- och körförmåga skrev jag på ett arbetskontrakt i dag. Nu är jag halvtidsanställd journalist, men krav på tillgång till egen bil. Jag berättade om min sjukdom, men personalchefens kommentar var: Ja, men man kan ju bli överkörd av en buss i morgon också, det där bryr vi oss inte om i dag.
Så jäkla skönt...
I alla fall väntar fler undersökningar. Jag ska kolla mörkerseendet och även någon slags EEG för att kontrollera ögonen. En sak är säker. Det finns inga operationer eller glasögon som kan rädda mig undan det här. Det jag kan hoppas på är stamcellsforskning där man precis har börjat testa lite på människor efter att faktiskt kunna förbättra synen i djurförsök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar