Befinner mig sedan tre dagar cirka 40 mil hemifrån hos mina föräldrar. För en gångs skull gick det kanonbra att åka den långa resan med båda barnen! Otroligt skönt. I går hade vi kalas nummer 2 för Astrid, denna gång på hennes rätta 3-årsdag. Hon var överlycklig över alla presenter och hela den här helgen blir en orgie i paketöppning för henne...
Julaftonen har avlöpt smärtfritt för oss alla, men kanske något mindre smärtfritt för Astrid och Ylva som fick ta avsked av sina nappar. Tomten fick med sig dem och skulle ge dem till småbebisarna. Astrid var otroligt duktig, men vi har bearbetat henne länge inför detta trauma. För Ylva gick det sämre. I alla fall vid läggdags i kväll. Jag spenderade en och en halv timme med att trösta henne. Hon grät sig till sömn och upprepade töööttteeee med jämna mellanrum. Vik hädan din nappdemon tänkte jag och kämpade vidare. Hur kan en 18-månaders bli så beroende av en gummibit? Otäckt, och än mer viss blev jag över att vi fattat rätt beslut. Nu får vi ta några kämpiga nätter, sen är tuttpaniken över (den som infinner sig cirka 02.30 varje natt när man febrilt letar igenom sängkläder efter den förbannade nappen).
God jul alla vakna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar