Ångest för svar

Nu har jag inte skrivit på ruskigt länge. Sommaren kom emellan. Nästa vecka är det dags för ett färgtest och även ett synfältstest på ögon. Jag känner ångest för svaret. Hur dåligt ser jag egentligen? Samtidigt blir det skönt att få det svart på vitt. Ögonläkarna har hittills envisats med att säga att jag ser bra, normalsyn liksom eftersom jag kan läsa på den av mig hatade lästavlan med bokstäver. Alla kan läsa de där bokstäverna, även om man tittar genom en smal tratt. Jag har hål som jag ser bra igenom, men runt de hålen är det dimma. Kollade upp Masterchefvinnaren Christine Ha som lyckas vara en sådan bra kock trots att hon är blind! Otroligt vad man kan göra trots handikapp. Det inger hopp och styrka.

Ny design - inga inlägg

Helt plötsligt slocknade lusten att skriva. Jag tog tag i det praktiska istället och har målat sättstegen i trappen istället på kvällarna. Dessutom har jag hunnit vara på spaweekend med min syster, fått en ny tjänst och sett vårtecken i vår rabatt sedan senast jag skrev.

Den nya tjänsten innebär mer ansvar, jag kommer att bli skälld på, men samtidigt innebär det ett otroligt roligt och varierande jobb! Tyvärr lider jag av prestationsångest, med betoning på ångest, så det blir rätt jobbigt de första veckorna, kanske månaderna innan jag kan slappna av.

I onsdags var jag till optikern för nya glasögon. Jag kommer att få progressiva, med filter och UV-skydd. Undersökningen tog 1,5 timmar! Trodde inte att det fanns så grundliga optiker! Men dessvärre kostar det också. Brillorna går på nästan 10 000 papp! Hoppas att det blir väldigt bra och att det underlättar för mig, särskilt när jag läser eftersom jag inte orkar göra det mer än på arbetstid.

Vi går mot vår - Ny design!

Tyckte den gamla designen var lite dyster och tung. Vi kör med en luftigare, sommrigare och roligare variant!

Svar från Skånetidning

Glömde att berätta att jag fick svar från skånetidningen Allas, som jag för övrigt tycker är underbart bra:

"Tack för ditt brev. Ja, det är trädgårdsskribentens ständiga dilemma att vi har så olika klimat i Sverige. Men eftersom det trots allt är bättre att skriva om saker före, än när det är för sent, gör vi avvägningen att hellre vara tidigt ute med odlingsinformation. Dessutom skrivs sidorna två månader innan tidningen säljs i butik, varför jag aldrig vet på förhand hur långt t ex våren är gången när tidningen kommer ut.
Hade jag bara fått lite fler gröna sidor till mitt förfogande, hade idealet så klart varit att haft tips för hela Sverige i varje kalender.
Men jag tar till mig dina åsikter och ska lura på om jag kan lägga upp det på något annat vis. Hör gärna av dig om du har fler synpunkter.
Bästa hälsningar
Karin Elmberg, trädgårdsredaktör"

Berg och dalbana den 7 mars

Stort grattis till min systerdotter som fyllde 9 år nämnda datum. Hennes födelsedag firade jag med att tacka ja till en ny tjänst, som redaktör för den tidning jag jobbar på. Och sedan samlade vi i byn krafter och åkte bilkaravan till centralorten för att markera vårt missnöje med att mellanstadiet i byn ska läggas ner. Förslaget fick bifall i kommunfullmäktige och luften gick ur oss alla.

Nu vilar vi och tar nya tag. Ska det bli friskola? Ska vi skicka barnen till närmsta skola som ligger i en annan kommun? Kan vi överklaga? Frågorna är många och besvikelsen stor.

Ett sista försök

I dag har vi träffat kommunalråd och och ordförande i barn- och utbildningsutskottet och överlämnat en avsiktsförklaring. Vi förklarade vad vi är beredda att bidra med, och vad kommunen vinner på att behålla byskolan. De tog med sig dokumentet till repskapsmötet de hade i kväll, men de står fast att lägga ner mellanstadiet i byn. Så otroligt tråkigt för oss och kommunen.

Jäkla Skånetidning!...

Så här ser vårt hus med trädgård ut nu, något som man inte förstår i Skåne... Skrev ett brev till redaktionen på Allas veckotidning i kväll. Blir så arg på deras Månadsagenda som presenteras på trädgårdssidorna varje vecka. Denna vecka stod bland annat "Dags att plantera. Persilja, lök och dill kan du nu sätta direkt i landet.." Are you kidding!!! Ska jag skotta 1,2 meter ner tills jag hittar grönsakslandet, för att sedan spätta ned fröna? Aaarrrgggh jäkla Skånetidningar... Rub it in...

I dag har vi gjort sista ansatsen med att formulera ett dokument som vi ska överlämna till kommunalrådet och ordförande i barn- och utbildningsutskottet i morgon. Vi kämpar med näbbar och klor för byskolan. Nu kan jag känna att jag gjort allt i min makt för att den ska få vara kvar.

Efter att ha suttit hela förmiddagen med Maken och författat detta tråkdokument begav vi oss till pulkabacken med barnen. Vi var inte ensamma, några ko med skoter, andra med bil och de flesta till fots, med bob och skrana. Mysig samvaro vid vårbrasan!

Sista striden

Våren är här. Vi har haft + 8 grader i dag och snön har ömsom droppat och ömsom rasat av taken. Allt vore tipp topp om inte det varit för skolstriden... På onsdag är det kommunfullmäktige och frågan om nerläggningen av byns mellanstadium ska upp igen. I går hade vi krismöte på skolan och 25 personer kom dit. Vi ska göra en sista ansträngning och rannsaka alla möjligheter. Vi vet att allt troligen är förgäves, men vi kan inte ge upp. Vi måste slåss in i det sista.

loppislördag

I går ägnades dagen åt en rejäl loppisrunda tillsammans med svägerskan. Det var en födesledagspresent till mig. Mycket bra idé! Det bästa var att vi hann prata med varndra för första gången på en evighet känns det som. Jag fyndade en tavla, studsmatta, hjälmar till barnen, en ugnsform och bamsetidningar. Rundan avslutades med sushimiddag. Fullträff!

En möbelgrupp jag blev lite förtjust i.

Svägerskan med coola turkosa sexkantiga tallrikar

Samma kryddservis som syrran har!

I am a mutant (eller jag är en Mu-tant, som det heter på svenska)

I onsdags var jag på ögonkliniken för elektrofysiologisk undersökning. Den mäter näthinnans funktion. Jag är fortfarande förvånad över att de kostar på mig alla undersökningar och läkartid. På mig, som fortfarande har oförskämt bra syn.

I korthet utfördes undersökningen i totalt ungefär 1,5 timmar. De första tjugo minuterna fick jag ligga med klisterlappar för ögonen samt piratlappar över dessa. Innan hade de droppat in pupillvidgande i ögonen. När pupillerna var helt vidöppna tog de bort alla lappar. De hade släckt ned rummet helt och lyste med röda små lampor för att se vad de själva höll på med. Jag fick bedövningsmedel i ögonen och sedan satte de in hårda linser och tejpade upp ögonlocken. Ganska obehaglig känsla att inte kunna blunda och inte sluta bort omgivningen. Sedan sände de in små fina blixtar i ögonen medan de mätte hur näthinnan arbetade. Hade en elektrod på örat. Efter det fick jag stoppa in huvudet in i en tunnel där de hade sju gånger värre blixtar. Riktigt starka fotoblixtar som fick det att rycka i hela kroppen, blunda det gick ju inte och pupillerna som sagt maximalt vidgade... Absolut en tortyrmetod att rekommendera. Gjorde ju inte ont, men psykiskt jobbigt... Det hela avslutades med ett batteri av blixtar a la discogolv som fick min hjärna att börja hallucinera schackrutemönster. Kan tänka mig att det är så när man tar ecstasy.

Överlag var det ändå en positiv undersökning. Jag har ett jättefint synfält, det är stabilt i ögat, inga blödningar eller så. Det såg väldigt bra ut. Fick även ge ett blodprov som ska skickas på genetisk analys. De ska kolla om jag har den defekta genen som är bärare av stargartds och fundus. I och med att den sjukdomen är dominant borde jag veta om någon i min släkt som är drabbad, men det gör jag inte.

Ögonläkarna står lite undrande över vad jag egentligen har för sjukdom. Det kan vara någon typ av mutation, det kan vara ett virus som slagit till mot ögonen någon gång i mitt liv, det kan vara en genetisk sjukdom och det kan vara så att jag är helt unik. Något som känns ganska fint. ;-)

Några månader skulle jag få vänta på provsvaren, sedan blir det fler undersökningar utifrån resultatet.

Världens bästa jobb

Ibland är det bara att konstatera att jag har världens bästa jobb. Ena dagen drar jag loss skotrar i skogen, andra klappar jag får och den tredje träffar jag beundransvärda personer. Tokroligt jobb med andra ord!

På onsdag sak jag iväg på ännu en undersökning på ögon. Elektrofysiologisk undersökning tror jag det kallas. Ska visst mäta hur näthinnan arbetar.

Är det aliens eller??

Eller bara ett ursött lamm, ett finullslamm om man ska vara noga.

Oj så skoj i slalombacken!

Det var så längesedan jag var i slalombacken, faktiskt fyra år sedan. Graviditeter och barn kom liksom i vägen. Nu börjar barnen bli lite större och oj vad skoj vi hade i backen i dag

! Egentligen skulle jag på ett jobb där, men då fick vi liksom en anledning att åka dit. Med tanke på att det bara är en mil till vår finfina backe är det skamligt att vi inte tagit oss iväg tidigare... Skrana och bob var det som gällde i dag.

Kära hjärtanes!

I dag är det alla hjärtans dag. På morgonen hittade jag en lapp från Maken där det stod ett hjärta till min älskling (titta i koppen!). Och i gårdagens kaffekopp hade ett litet hjärta torkat fram. Mer än så behövs inte, en slump och en tanke = kärlek.

Astrid frågade mig "mamma, är inte vi kära då?" När jag sa, jo det är klart att vi är. Jag älskar ju dig. Så svarar hon "Men vi har ju inga hjärtan här". Hon tänkte naturligtvis på serietidningar och böcker där alla som är kära har hjärtan runt sig. Jag förklarade att hon och jag har våra hjärtan ini oss istället. ;-)

Snillen spekulerar

Den här veckan har verkligen varit lyxig. Vi har haft min far här som hjälpt oss med renovering. Otroligt lyxigt att det händer något när man inte är hemma! Hallen är projektet på tapeten fortfarande.

Vi har försökt sälja ett vykort på Tradera med Vira Blåtira. Trodde att det skulle vara värsta suget efter vira blåtirakort, men ack vad jag bedrog mig. Inte ett bud på utropspris 5 kronor.

Busfröet Ylva

Trotsade Kung Bore och kollade skotrar

I dag var det en aning varmare ute, cirka - 24 grader istället för de riviga - 30 som det var häromdagen. Jag och Astrid tog en prom till täkten, eller lägdan som man säger här i Västerbotten, en bit bort där det hölls skotervisning i dag. Mycket folk för att vara så kallt! Jag och Astrid stod mest och darrade som asplöv, inte av kylan utan av rädsla för vrålåken... Ska jag ha skoter får det nog bli en eldriven, tystgående sak.. ;-)

Jag passade på att luncha grillad hamburgare och gjorde ett snabbjobb för tidningen. Kallt som attan om fingrarna när jag fotade, trodde kameran skulle frysa ihop, men det gick.

Astrid på skotervisning med dubbelt allt i klädväg

Många ville provköra

Kallt ute men många hjärtan brinner för skotrar,

därav värmen på visningen

Många fina men illaluktande skotrar

Aldrig förr har det varit så mycket rimfrost på träden.

Luktar inte bajs och vill ha pimptips

Nu har jag varit utan smak och lukt i en veckas tid. Det har helt klart sina fördelar: viktnedgång, känner inte hur illa blöjhinken luktar, känner inte när någon släpper sig i närheten, har inget begär efter god mak och sötsaker. Nackdelarna är dock flera: Kan inte förlusta mig i semlor och njuta av det, känner inte att jag själv luktar skunk och framförallt upptäcker jag att Ylva har bajsat aaaallldeles försent... Det är inte bra när bajset börjat torka in.

För övrigt har jag packat upp min nya jobbmobil i kväll, det är en exakt likadan som jag redan har. Någon som har tips på hur de ska pimpas så jag kan skilja dem åt?

Så otroligt trist livet blev helt plötsligt... utan smak

I vanliga fall är en kopp te och kardemummaskorpor bland det bästa som finns. Men inte nu längre. Sedan i söndags har jag noll och intet smak eller luktsinne kvar. Hela livet blev grått och trist och jag kan snabbt konstatera att det måste vara det värsta sinnet att förlora... Jag äter för att jag är hungrig, inte för att det är gott. Det är en tankeställare och en ny diet kanske??

Mitt i snorträsket

Vabbade två dagar förra veckan. Först blev yngsta sjuk med feber och snor, tätt följd av Astrid, som följdes av Maken för att sedan drabba mig. Jag skojar inte, vi har säkert förbrukat 30 förpackningar med näsdukar denna vecka. Barnen får gå på dagis i morgon, men själv kanske jag borde vara hemma. Blir ingen zumba i morgon kväll i alla fall. Trycket är för tungt i huvudet och i bröstkorgen...

Nya fredagsnöjen och storleken har faktiskt betydelse

I fredags hade vi en skojig dag. Med två små barn ligger inte ribban så högt vad gäller att ha skoj. Vi började med Öppna förskolan i en timme. Bättre än Leos lekland tycker Astrid. Vidare till Sri Lankesisk restaurang för lunch. Vi har tur som har snälla barn som faktiskt sköter sig på restaurang. Sedan vidare de sex milen mot stan för att där gå och storshoppa på Jula! Tjoho! Det var skojigt. Det säger lite om hur skoj vi har det till vardags.. ;-) Det slog mig då att det saknas sittplatser för oss damer på Jula, där vi kan sitta och vänta på våra handlande män. Dagen avslutades med en fika på Coop Forum och några åkturer i myntbilen för barnen. (Och för Maken cirka 15-20 minuter i kassakö som det brukar vara fredag eftermiddag...)

För övrigt. Det här är makens och mina vinterskor. Nu när vi har byggt upp två garderober har vi någonstans att sätta makens skor, en i varje typ... Maken har storlek 47-48 och jag har storlek 36.

Det vänder

Äntligen vänder det. Jag har sagt det förut och fått ångra mig igen, men ändock. Nu vänder det. Barnen har sovit hyfsat flera nätter i rad! Maken och jag sover varannan natt med barnen och varannan i eget sovrum, så energin kryper sakta tillbaka.

Det sjuka är att allting man gör blir så mycket effektivare. Jag får ut så mycket mer av en dag nu än förra veckan. Det har känts som jag hasat fram i slowmotion. Som att jag arbetar under vatten eller har fotboja på mig. Allting blir såååå tungt och jobbigt men måste ändå göras. I dag har jag tvättat flera tvättar, vi har fixat garderoberna till hallen, lekt med barnen, städat nedre våningen och ändå tog vi det lugnt i morse!

Vår nya söndagsritual har blivit SNL på kanal 9. Barnen har inget att säga till om, inget Mamma Mu eller Disney Junior. Det är bara för dem att acceptera att mamma och pappa ska se SNL. Astrid har ändå accepterat det för hon blir glad när vi skrattar. :-)

Kallad till intervju

Blev förvånad och glad i dag när jag blev kallad på intervju den 27 januari för en informatörstjänst! Samtidigt trivs jag bra på det jobb jag har nu, men det är ju inte säkert att jag skulle erbjudas jobbet heller.

I all fall har jag fokuserat på lugn den här veckan. Kanske man skulle börja med mindfulnes? Jag inser att jag inte hinner mer eller gör ett bättre jobb om jag stressar, snarare tvärtom. Jag har ändå svårt att låta bli att stressa och det känns som allt jag gör gör jag i slow motion och stressar då ännu mer. Magkatarren och tröttheten kommer som ett brev på posten.

Men nu ska jag andas och försöka ta det lugnt.

En kärleksförklaring

Jag har fått det bästa i livet. Det som inga pengar kan köpa.

Min man

Som är min bästa vän, min stöttepelare, tvillingsjäl och älskare. Jag kommer aldrig att kunna finna en bättre man, någon som passar mig bättre än vad han gör. Det är skrämmande eftersom han nästan inte har några brister alls. Även de dagar då jag irriterar mig på småsaker kan jag tänka att det är tur att han inte är perfekt för då kanske jag inte skulle älska honom lika mycket. Redan från start har vi kommit otroligt bra överens och nästan aldrig bråkat eller höjt rösten åt varandra. Vi fick höra att det kommer med åren och särskilt under småbarnsperioden. Men så har det inte blivit. Nu är det snart åtta år sedan vi träffades och vi bråkar fortfarande inte. Vi har gått igenom en otroligt tuff småbarnstid där vi har hjälpt och stöttat varandra för att klara oss utan sömn och egentid.

Mina barn

De underfundiga små själarna som kommit ut ur min kropp. Vilken fröjd det är att få sätta nya människor till livet och få äran och uppdraget att lära dem vad som är rätt och fel här i livet. Det är en stor uppgift, mina barn kommer att lära sina barn som i sin tur lär sina barn... Vår uppfostran kan vara grunden för oändligt många människor i framtiden.

Just våra barn är naturligtvis de finaste, snällaste och bästa barn som vi kunnat få. Varje dag bjuds vi på skratt och gråt, kramar, frågor och massor med nya sätt att se på livet.

Min familj och vänner

Jag har sådan tur att jag gift mig in i en familj där man bryr sig om varandra. Och dessutom kommer jag själv från en familj som gett mig en stabil grund och dit jag vet att jag alltid kan vända mig när livet är tufft.

Sådant kan pengar aldrig köpa, det är en rikedom större än vad som kan räknas i metall och papper.

Söker uppåttjack

Var är all energi? Har ingen till övers. Det känns som att man inte ens har tillräckligt för att klara det vardagliga med barnen, diskplock och städning. Och så vill man göra det där extra som sätter krydda på vardagen, men det finns inte kraft.

I dag åkte vi i alla fall till Makens bror med familj för att gratta svägerskan. Men det känns som ett omänskligt projekt bara att klä på barnen och ta sig iväg... Tur att jag har synskadan att skylla på så maken måste köra bilen. För jag kör inte längre om jag inte behöver. Istället slumrade jag fem minuter i baksätet.

Temat Snöskottning fortsätter. På förmiddagen var vi till svärfars hus och skottade fram ytterdörren eftersom de är bortresta. Det tog maken och mig en halvtimme att skotta en spadbreddsgång mellan väg och dörr... Då hade vi varsin spade och skottade från var sitt håll. Plogvallen var en meter hög och cirka en och en halv djup att jobba sig igenom. Får fortsätta där i morgon. rmarna på mig var för möra efter gårdagens skottning av altantaket.

Blir nog till att köpa Ginseng eller något annat uppåttjack.

Snö, bajs och diskning

Snö snö och mera snö. Det sista dygnet har det VRÄKT ner här.


Ylva får prova på att diska själv för första gången, med säkerhetsstolar förstås. Där stod hon i 45 minuter, innan vi med våld fick henne därifrån...


Ringde till synrehabiliteringen i dag, men de hade inte fått min remiss. Men de ska i alla fall göra en bedömning över vad jag behöver för hjälp. Blir ganska säkert ett och annat psykologsamtal efter mitt breakdown hos ögonläkaren... Det jag hoppas på är att jag ska få nya glasögon/linser med inbyggt UV-skydd till en rimlig kostnad.
Ylva chockade oss i dag genom bajsa på pottan själv för första gången! Hon bajsade bokstavligt talat PÅ pottan, men vad gör det? Vi blev otroligt glada. Endast 18 månader är hon ju! Hon var blöjfri och gick själv dit och satte sig! :-)

Vill skaffa linser

I morgon ska jag ringa synrehabiliteringen på NUS. Jag behöver nya glasögon, men funderar på att kanske försöka med linser igen. Jag har testat det förut, men blev då så himla torr i ögonen. De glasögon som jag har just nu är gamla och repiga och gör att synen störs mer än nödvändigt. Därför funderar jag på linser. Det går ju dessutom få linser med UV-skydd och om jag förstått saken rätt är det viktigt att skydda mot solens strålar när man har maculadegeneration.
Ett samtal får det bli i morgon för att veta om det är något mer jag måste tänka på när jag besöker optikern.
Mysig snö i dag förresten, skulle tippa att det kommit ca 30 cm!

Inverterad prinsesstårta

Astrid i nyårsstassen.


Ylva i Astrid Lindgren-utsyrseln som hon fick av en kompis mamma.

En mycket bra helg har det varit. Vi firade nyår med Makens familj, först hos svägerskan där vi åt förrätt och varmrätt. Sedan fortsatte vi hit där vi åt efterrätt efter att barnen lagt sig. Makens bror med familj sov över här, och det är alltid trevligt med morgonsällskap! Det är lättare att kliva upp då.
I dag har vi, efter att gästerna åkt, varit ute och åkt skrana på tomten. Vi har en inverterad prinsesstårta till tomt, det viss säga att den ser ut som en asiatisk risodling, förutom vattnet då. På våren finns det i och för sig vatten, då är den nedersta delen av gräsmattan sank som träskmark... Men nu är risodlingen perfekt som pulka/skranabacke! Efteråt gick vi in och åt en laxmiddag med äppelpaj och vaniljvisp till efterrätt. Efter det spelade vi Astrids nya bingospel från Drömmarnas trädgård. En ljuvlig nyårsdag som gav en fingervisning om det nya året. Vi har nog tagit oss igenom den värsta småbarnstiden och snart kan även Ylva vara med och spela spel med oss övriga i familjen.
Det är så roligt att se att Astrid har förstått grejen med sällskapsspel. Nu kunde hon utan problem umgås med sina kusiner som är tre och fem år äldre en henne själv.
Kom på mig själv att tacka ja till en telefonförsäljare som sålde prenumeration på tidningen Allas för några veckor sedan. Tog en 8 månaders prenumeration och hoppas att kunna läsa tidningen utan alltför stora problem under den tiden.
Nyårslöftet får bli en klassiker: Motion och nyttigare mat. Jag har aldrig varit i så dålig form som nu... I morgon börjar jag jobba igen, denna gång med tillsvidareanställning. Reporter, men utan kamera, mobil, dator eller nycklar till redaktionen... Så första arbetsdagen får gå åt till att fixa ovanstående.
God fortsättning till er alla!